klockan är 22.29 och sitter på jobbet och väntar på att jag ska gå in och ha "uppdrag" - göra någon nytta innan jag slutar för kvällen. Just nu försöker jag skriva något bra snabbt som är jag.... 

Åh, har köpt ett par lila nike air jätte snygga skor i dag!!!! hallå? alla lyssna snälla asså "jag" hallå, jag har faktiskt kööööpt... vem fan bryr sig om vad som köps alla konsumerar so who gives a fuck om dina skor e lila eller om du går barfota... haha a barfota skulle va kul! nu när d e is kallt ute.

I alla fall flickan med clown ögonen vill ju att ni ska tycka det är intressant så jag skulle vilja ta upp ämnet män! ja män, precis.... flickor, tjejer, kvinnor.... det är det vi pratar om mestadels när vi ses, våra relationer till män. I alla fall jag och mina vänner. Vi har ständigt snack om pojkar. Den där killen man fastnade för men som inte hörde av sig efter den där helt fantastiska natten när han inte ville gå hem efter en lång och underbar natt och kemin var o-slagbar MEN, han hörde inte av sig på en vecka efter den natten och den dagen och sen....  ett par torra sms. Vad är det frågan om med dagens ungdom? Åldern 23 och 24 där jag och mina väninnor är i. Detta ständigt smsande, har folk problem med att prata med munnen nuförtiden? Det är som teckenspråk, otroligt förvirrande och skapar missförstånd och dessutom när man inte får en tydlig konversation med en röst som talar. Jag tycker folk borde ta och ringa upp oftare och skippa smsen. Vi måste inse att det inte håller i längden. I alla fall tillbaka till ämnet karlar.